Tänkte plocka upp den tråd som jag påbörjade här för några dagar sedan om mitt ökade intresse för det amerikanska presidentvalet, och den ände av tråden jag har tänkt att plocka upp berör guvenör Sarah Palin.

Ni får ursäkta om det saknas adekvata källhänvisningar och andra eventuella journalistiska fel, men eftersom jag inte är journalist tänker jag ge högaktningsfullt fan i det och skriva vad jag vet och vad jag tycker! Deal with it!

Jag skummade igenom svd:s och dn:s bevakning av ovannämnda presidentval från de senaste dagarna och det intryck som de tycks förmedla är, och jag är öppen för kritik om detta, att det verkar bli ett jämt val och att John McCain (och Sarah Palin) gör bra ifrån sig, vilket är mer eller mindre det rakt motsatta av vad medierna på andra sidan Atlanten anser.

Några exempel:

• Enligt fivethirtyeight.com, en oberoende site som väger samman de olika opinionsmätningar som görs i USA, antas Obama vinna 349,9 av de 538 elektorsrösterna, 52,3% av ”the popular vote” (dvs. hans andel av det totala antalet röster) och av de olika opinionsmätningar som har vägts samman, förväntas Obama vinna i 95,7% av fallen.
• I några opinionsmätningar som har gjorts (orkar inte leta upp exakt vilken, deal with it!) har man frågat om väljarnas attityder gentemot t ex Sarah Palin, och det har visat sig att hon har haft en starkt negativ inverkan på väljarna. Exempelvis finns det siffror som visar att många tycker att valet av Palin var ett stort misstag av McCain och att det gör att väljarna ifrågasätter hans förmåga att fatta viktiga beslut.
• Sarah Palin har gång på gång visat prov på bristande kompetens, t ex har hon i tre olika intervjuer misslyckats med att korrekt besvara frågan ”vad gör en vicepresident?”. Bland de felaktiga påståenden hon har gjort om vicepresidentens ansvar och plikter, har hon blandat ihop vicepresidentens roll som ex officio ordförande för senaten med utslagsröst vid lika röstetal, med en ordförande för senaten som kan driva frågor och aktivt påverka dess arbete. Detta är något som har fått politiska kommentatorer i USA att knappt tro sina öron; det är nämligen helt emot den amerikanska konstitutionen, vars uppdelning av statsmakten (kongressen, högsta domstolen och presidenten) är mycket strikt!

De artiklar och reportage jag har läst om Sarah Palin i svenska tidningar nämner inget om detta. Jag läste till och med en artikel i svd där en universitetslektor i socialpsykologi säger att: ”– Hennes dumheter är ett säkert sätt att få uppmärksamhet. Det räcker med att synas, sen vad man säger eller gör har inte så stor betydelse”.

”Hennes dumheter är ett säkert sätt att få uppmärksamhet.” Varför ska det vara något bra att ta till dumheter i en presidentvalskampanj? Är inte det ett tillfälle där man kanske bör premiera intelligens och kompetens? Och varför skulle hon behöva ta till dumheter för att få uppmärksamhet? Hon var en mer eller mindre okänd aktör på det nationella planet, vilket innebär att det redan från början fanns en stor nyfikenhet kring hennes åsikter, och hon är onekligen kvinna (även om hennes åsikter är så långt ifrån feministiska som man kan komma) vilket knappast gjorde intresset mindre.

”Det räcker med att synas, sen vad man säger eller gör har inte så stor betydelse”. Jag blir väldigt orolig vid tanken på att det inte skulle vara så viktigt vad man säger eller gör när man är den som står först i tur att ta över som president för världens mäktigaste land, när presidentkandidaten ifråga är 72 år gammal. Det faktum hon också är snudd på kristen fundamentalist, total vapengalning och anser sig ha stor utrikespolitisk erfarenhet därför att Alaska gränsar mot Ryssland gör mig inte direkt mer trygg…

Jämför detta med Obamas ”running mate”, Joe ”the senator” Biden, som har suttit i senaten i 35 år och har varit ordförande för två av de viktigaste kommitéerna, de för justitie och utländska relationer. Snacka om kompetens och intelligens!

Jag ser verkligen fram emot det här valet; jag tror att det kan bli mycket intressant. För att inte tala om de närmast fyra åren, oavsett vem som vinner, men på två mycket olika sätt.

Ensamt, förvånansvärt tyst och lite kallt.

Ensam, med ett huvud fullt av tankar, i väntan på trötthet och ro.

Ensam, med tio års glädje och sorg, kärlek och förtvivlan att kontemplera.

Ensam, för ovanlighetens skull, utan vana och utan vilja.

Ensam, rastlös och slö, i väntan på en stundande vinter av glädje.

Ensam, på en hård stol, i ett kallt, blått sken.

Ensam, för fet och för lat, men väl isolerad.

Ensam, med musik, känslor och längtan.

Ensam, pretentiös och fortfarande inte trött.

Den senaste tiden har jag lagt mycket av den tid jag borde ha lagt på att plugga finans på att svepa internet på fakta om det amerikanska presidentvalet. Efter att en amerikansk vän berättade om några av Sarah Palins fadäser under vicepresidentdebatten som inte togs upp av någon av de svenska tidningarna började jag gå lite mer på djupet för att se om det var något mer de har missat.

Min dagliga mediarutin består numera av dn.se, aftonbladet.se, nytimes.com, theguardian.co.uk, lemonde.fr, samt MSNBC:s Countdown with Keith Olbermann och The Rachel Maddow show. Känner mig sjukt välinformerad och faktum är att tiden jag lägger på att lära mig mer fyller ungefär samma syfte som den här bloggen: att ha någonting konkret att visa upp vid slutet av dagen även om studierna inte har gått lysande.

Men nu orkar jag inte mer, måste sova så jag orkar plugga mycket imorgon!

Om ni undrar varför det inte är en rolig lördagskväll, så är det för att jag har pluggat finans hela kvällen. Jag har inte ens unnat mig någon god helgmat; det blev en kvällsfrukost istället.

Rätt nöjd med att jag faktiskt har fått någonting gjort idag, trots den något sena starten. Igår hade vi nämligen herrkväll; whiskey, cigarr och trevligt umgänge utan onödig inblandning av det täcka könet. Kvällen inleddes dessutom med champagne för att fira det faktum att jag igår fick ett stipendium värt 10 000 kr! Gratis pengar= väldigt trevligt!

Efter en flaska whiskey, 3 cigarrer, ett antal cigarriller, 12 flaskor öl och ett obestämt antal utvrålade svenska obsceniteter mot förbipasserande fransmän, ramlade jag i säng runt kl 6 imorse. Därav att jag inte kom ur sängen före kl 14 och inte kom igång med plugget förr ens kl 19… Mycket produktiv dag.

Nu ska jag slötitta på något lagom intetsägande och sen ska jag försöka sova.

Tjipp och hej!

Har för tillfället rast från finansföreläsningen, och mitt i all djävulskap kan jag inte undgå reflektionen att jag ändå måste ha lärt mig en hel del sen jag började på högskolan; en tiondel av alla de formler som läraren har skrivit på tavlan under den första halvan av föreläsningen hade för två år sen fått mig att vilja svälja min egen arm, bara för att få slut på lidandet!

Nu hänger jag ändå med, även om jag inte förstår allt, så känner jag ändå att det nog kan gå om jag bara får sätta mig med det i min egen takt!

Nu är det dags igen, bara att bit ihop och köra på!

Tjipp och hej!

Jag bestämde mig, efter mycket ilska och svordomar, för att skita i den jävla uppsatsen. Jag kommer ändå behöva läsa in en extra kurs i marknadsföring, så nu skiter jag i den här dygnhögen till kurs.

Istället har jag ägnat söndagskvällen åt att spisa plattor. Eller kanske snarare micrat mp3-or; Fniss…

Om en musikintresserad psykolog skulle snubbla över det här inlägget skulle jag nog ligga lite halv illa till; min musiksmak är emellanåt mer än lovligt schizofren. När det här skrivs lyssnar jag på den underbara White Riot med The Clash, innan den lyssnade jag på den minst lika fantastiska Tiny Dancer med Elton John.Typ samma stil…

En annan favorit för tillfället är Rosalita (come out tonight) med Bruce Springsteen, en sagolik, 10 minuter lång livemacka som lämnar en kippandes efter andan och som får mig att längta efter en gitarr, ett band och en skrikande publik.

Har även tankat ner en best of-platta med Bob Marley, med en liveversion av No woman, no cry som jag för alltid kommer att förknippa med att åka moppe i 35 km/h genom en kylig sommarnatt och vara lite besviken, men ändå rätt nöjd med livet. Och nu kom gitarrsolot… Magiskt.

Musik bär verkligen med sig minnen. We built this city och The power of love kommer alltid att vara nollningen -06, liksom A place to call home är soundtracket till att flytta hemifrån med min älskade Hanna. Wonderwall, Running on faith och Bridge over troubled water är fortfarande laddade med odödliga, smärtsamma minnen från mitt förra Frankrikeäventyr, liksom I am a rock alltid kommer att påminna mig om att ligga i Mormor och Morfars friggebod med ett brustet hjärta och med gråten i halsen snyfta ”and a rock feels no pain, and an island never cries”.

Herre jävlar, vad jag blev skrämd. Jag sökte upp texten till I am a rock och så när jag satt och skrev så började låten helt plötsligt spelas! Har Google lanserat en ny tjänst? Tänk så spelar vi? Nehe, det var textsidan som letade upp den på Youtube och spelade upp den!

Jag har alltid gjort på samma sätt när jag har hittat något som jag tycker låter intressant; jag snabblyssnar igenom (eller går direkt på singeln, om det finns en sådan) och försöker hitta något som fastnar direkt. Ibland blir det inte mer än så, men många gånger upptäcker man underbara skatter om man skrapar lite djupare. Tie your mother down, Mrs Robinson, I fought the law/London Calling, Nice guys finish last, Banana Pancakes, Born in the USA och No woman, no cry är alla exempel på inkörslåtar för mig.

Bland dessa är Tie your mother down den som är mest speciell: Julafton -92 fick jag min första CD-skiva, pinsamt nog Michael Jacksons Dangerous, men med den positiva följdeffekten att mina kära morföräldrar tyckte att om jag hade en CD-skiva, så skulle jag ha en CD-spelare. Dagen efter, på min sjunde födelsedag, får jag därför en egen bergsprängare och dessutom ytterligare en skiva: Classic Queen! Som spår nummer tio på denna skiva hittar man ett av Brian Mays bästa riff, Tie your mother down, vilket skulle förbli min favoritlåt i många år!

Så. Nu känner ni mig förhoppningsvis lite bättre och har kanske till och med fått något spännande musiktips.

Och jag har fått skriva av mig lite och har gjort något produktivt med min dag/kväll/natt!

Nu ska jag sova!

Ja ni, inte har det blivit mycket gjort idag! Är bara så fruktansvärt, inte sugen på att skriva den här uppsatsen.

Det är dagar som denna jag frågar mig: Vad gjorde man egentligen innan Youtube?

Så i denna anda, här kommer en lista på fem saker man hade kunnat använt sin tid till istället för meningslöst Youtube-tittande:

1. Lärt sig ett främmande språk (Jaja, jag vet, jag är i Frankrike just nu, och ja, vissa skulle väl kanske kalla det ett bra tillfälle…)
2. Börjat snida i trä och/eller sten
3. Lagt tiden i gymmet och kunnat stoltsera Smith-lika Guns
4. Dragit på sig otaliga hjärtattacker och nervsammanbrott under försök att virka
5. Läst intressanta artiklar och reportage, utforskat världslitteraturens odödliga alster, kastat mig in i musikens spännande omfamning och sedan använt alla dessa intryck och skrivit en otroligt intressant blogg som jag sedan hade kunnat se tillbaka på som min språngbräda in i journalismens finrum.

Som ni ser är det tur att Youtube finns där och räddar mig från mina ambitioner.

Fredrik Strage är en lycklig människa…

Efter det förra inläggets djupa reflektioner om världen tänkte jag nu berätta lite om hur mitt franska äventyr har utvecklats.

Till att börja med kan jag med lätthet konstatera att det här med att läsa alla kurser på franska kanske inte var bland de bästa av idéer.

Jag läser för tillfället tre kurser:

• Management de Competences: Organisationsflum utan dess like. Kommer förhoppningsvis att gå rätt bra, ingen större arbetsbörda.
• Finance Approfondi: Avancerad finanskurs som till en början kändes hur lugn som helst, men som på senare tid har visat sig vara något mer jävlig än man kunde tro…
• Control de Gestion et Strategie: Skärselden, Hades eller Malmköping, kallade det vad ni vill, men den här förbannade kursen har jag fått för mina synder. Oändligt långa, intetsägande föreläsningar om ett visserligen intressant ämne, men nästintill utan praktiska inslag. Lyckades genomlida fredagens föreläsning endast tack vare Martin Kellermans underbara Rocky-strippar på DN:s hemsida. Dessutom ska jag skriva en ca tio sidor lång uppsats som ska lämnas in på måndag, vilket kommer göra den här helgen till en av de roligaste på länge…

Eftersom jag läser alla tre kurserna samtidigt är det relativt mycket att göra hela tiden, vilket gör att jag har blivit något isolerad den senaste tiden då jag stannar hemma för att jag borde plugga, men det slutar ändå med att jag ser femton avsnitt av That 70′s show och sen var klockan 02:30 och det är dags att sova några timmar innan nästa urtråkiga föreläsning.

När jag kommer hem så äter jag något lagom onyttigt, blir trött och dåsig av maten.

Eftermiddagslur på uppbökat kuddberg; Check!

Vakna dräglandes med ett ryck tre timmar senare; Check!

Ännu en dag åt skogen; CHECK!

Klockan är 02:02 och den där uppsatsen kommer inte skriva sig själv imorgon, så du kanske ska ta och gå lägga dig istället för att sitta upp och skriva meningslösa blogginlägg som inte en människa kommer att läsa; CHECK!!!

God natt!

EDIT (02:07): Bara ett avsnitt till… Fez är ju för tokig!

Kom precis hem från lite pizza och några öl i goda vänners lag, och slår mig ner framför datorn för att se om det har kommit något besked angående Troopergate, dvs Sarah Palins svågerproblem. Hittills har jag inte hittat något som antyder att så är fallet, men däremot kan man ju med lätthet konstatera att det inte saknas nyhetshistorier för tillfället. Världsekonomin är ju, som bekant, ungefär lika stabil som IFK Eskilstunas A-lag.

Det är med delade känslor jag nu ser världens finansiella system rasa, mycket på grund av sådant som jag, möjligtvis något naivt okunnigt, har ansett vara oansvarigt beteende. Vår tids alkemister brukar jag kalla dem, och känner mig alltid lika barnsligt nöjd när jag får tillfälle att använda uttrycket. Speciellt sen jag läste att finansgeniet George Soros (The man who broke The Bank of England) har skrivit en bok som heter The Alchemy of Finance.

En viss ”I told you so”-känsla blandas med uppgivenhet inför utmaningen att hitta ett jobb mitt i allt detta och den rätt sköna känslan av att ändå kunna hänga med skapligt i nyhetsrapporteringen. Ändå är min situation inte särskilt utsatt; jag bor i en hyresrätt, lever på studiemedel, mina föräldrar sitter säkert i båten och mina sorgliga sparkonton skulle aldrig kunna göra mig lycklig i vilket fall. Det enda som oroar är den redan nämnda utmaningen att hitta ett jobb som ekonom, när världsekonomin tycks ha gått vilse på väg hem från en fest, klättrat in i en okänd trädgård och i ren desparation skickat meddelandet ”Jag är Pål!” till en undrande vän.

Min fromma förhoppning är att Sverige visar sig från sin allra bästa sida och att detta blir den nytändning som vi har behövt i så många år! Ut med det gamla, förlegade och ofunktionella, in med innovationer, nytänkande och skaparglädje!

Jag är faktiskt rätt stolt över att vara svensk just nu och se hur det system som byggdes upp efter finanskrisen i början av 90-talet faktiskt verkar fungera. Jag tror att det här är ett lysande tillfälle att slå ett slag för the Economies of Lagom; har vi månde just skådat titeln på en framtida kandidatuppsats i makroekonomi?

Slutligen måste man ändå konstatera att finanskrisen och USA-valet gör att det för tillfället är väldigt intressant att läsa nyheter!

Standarden är lite, lite lägre än vad jag är van vid hemifrån; något mindre lull-lull och piff här… Som tur är ligger den mitt i stan, 7-8 minuters promenad från skolan och till ett helt klart överkomligt pris!

Innan jag åkte var jag helt övertygad om att de första två veckorna inte skulle vara annat än pissjobbiga! Och ja, det har varit en del som har varit riktigt jobbigt, t ex ett mindre ryggskott och en bra mycket större baksmälla, men i övrigt har det mesta flutit på bra!

Veckan som har gått har jag läst en intensivkurs i franska och haft en föreläsning, också den på franska. Jag har ju nämligen bestämt mig för att försöka läsa alla mina ekonomikurser på franska, vilket kanske inte kommer att bli helt enkelt, även om min franska har fungerat hundra gånger bättre än väntat!

För tillfället sitter jag på ett café ca 2 min från min lägenhet och använder internet för glatta livet! Jag har ännu inget internet i min lägenhet, jag ska installera fiberopitk, men det blir inte förrens på fredag, men sen jävlar, då blir det 100 mbit! Gött mos!

Jag tror att det var allt för nu!

Vill ni mig nåt kan ni nå mig på mitt franska nummer: +33687469831

Så! Nu ska jag slösurfa lite mer och sen ska jag gå hem till mitt kyffe!

Ha de bra alla där ute!