02:31, Grenoble, Frankrike.
Ensamt, förvånansvärt tyst och lite kallt.
Ensam, med ett huvud fullt av tankar, i väntan på trötthet och ro.
Ensam, med tio års glädje och sorg, kärlek och förtvivlan att kontemplera.
Ensam, för ovanlighetens skull, utan vana och utan vilja.
Ensam, rastlös och slö, i väntan på en stundande vinter av glädje.
Ensam, på en hård stol, i ett kallt, blått sken.
Ensam, för fet och för lat, men väl isolerad.
Ensam, med musik, känslor och längtan.
Ensam, pretentiös och fortfarande inte trött.
Hörru, hur är det egentligen???Du håller väl inte på att tappa sugen helt och hållet? Håll ut lite till, om en vecka kommer vi!!
Hehe, nej då, ingen fara! Det är bara det att min dygnsrytm är lite knasig för tillfället!
You’ve got me worried there…! Skönt att höra att det inte var så allvarligt som det lät.