Hej
Har för tillfället rast från finansföreläsningen, och mitt i all djävulskap kan jag inte undgå reflektionen att jag ändå måste ha lärt mig en hel del sen jag började på högskolan; en tiondel av alla de formler som läraren har skrivit på tavlan under den första halvan av föreläsningen hade för två år sen fått mig att vilja svälja min egen arm, bara för att få slut på lidandet!
Nu hänger jag ändå med, även om jag inte förstår allt, så känner jag ändå att det nog kan gå om jag bara får sätta mig med det i min egen takt!
Nu är det dags igen, bara att bit ihop och köra på!
Tjipp och hej!
