Hej
Jag bestämde mig, efter mycket ilska och svordomar, för att skita i den jävla uppsatsen. Jag kommer ändå behöva läsa in en extra kurs i marknadsföring, så nu skiter jag i den här dygnhögen till kurs.
Istället har jag ägnat söndagskvällen åt att spisa plattor. Eller kanske snarare micrat mp3-or; Fniss…
Om en musikintresserad psykolog skulle snubbla över det här inlägget skulle jag nog ligga lite halv illa till; min musiksmak är emellanåt mer än lovligt schizofren. När det här skrivs lyssnar jag på den underbara White Riot med The Clash, innan den lyssnade jag på den minst lika fantastiska Tiny Dancer med Elton John.Typ samma stil…
En annan favorit för tillfället är Rosalita (come out tonight) med Bruce Springsteen, en sagolik, 10 minuter lång livemacka som lämnar en kippandes efter andan och som får mig att längta efter en gitarr, ett band och en skrikande publik.
Har även tankat ner en best of-platta med Bob Marley, med en liveversion av No woman, no cry som jag för alltid kommer att förknippa med att åka moppe i 35 km/h genom en kylig sommarnatt och vara lite besviken, men ändå rätt nöjd med livet. Och nu kom gitarrsolot… Magiskt.
Musik bär verkligen med sig minnen. We built this city och The power of love kommer alltid att vara nollningen -06, liksom A place to call home är soundtracket till att flytta hemifrån med min älskade Hanna. Wonderwall, Running on faith och Bridge over troubled water är fortfarande laddade med odödliga, smärtsamma minnen från mitt förra Frankrikeäventyr, liksom I am a rock alltid kommer att påminna mig om att ligga i Mormor och Morfars friggebod med ett brustet hjärta och med gråten i halsen snyfta “and a rock feels no pain, and an island never cries”.
Herre jävlar, vad jag blev skrämd. Jag sökte upp texten till I am a rock och så när jag satt och skrev så började låten helt plötsligt spelas! Har Google lanserat en ny tjänst? Tänk så spelar vi? Nehe, det var textsidan som letade upp den på Youtube och spelade upp den!
Jag har alltid gjort på samma sätt när jag har hittat något som jag tycker låter intressant; jag snabblyssnar igenom (eller går direkt på singeln, om det finns en sådan) och försöker hitta något som fastnar direkt. Ibland blir det inte mer än så, men många gånger upptäcker man underbara skatter om man skrapar lite djupare. Tie your mother down, Mrs Robinson, I fought the law/London Calling, Nice guys finish last, Banana Pancakes, Born in the USA och No woman, no cry är alla exempel på inkörslåtar för mig.
Bland dessa är Tie your mother down den som är mest speciell: Julafton -92 fick jag min första CD-skiva, pinsamt nog Michael Jacksons Dangerous, men med den positiva följdeffekten att mina kära morföräldrar tyckte att om jag hade en CD-skiva, så skulle jag ha en CD-spelare. Dagen efter, på min sjunde födelsedag, får jag därför en egen bergsprängare och dessutom ytterligare en skiva: Classic Queen! Som spår nummer tio på denna skiva hittar man ett av Brian Mays bästa riff, Tie your mother down, vilket skulle förbli min favoritlåt i många år!
Så. Nu känner ni mig förhoppningsvis lite bättre och har kanske till och med fått något spännande musiktips.
Och jag har fått skriva av mig lite och har gjort något produktivt med min dag/kväll/natt!
Nu ska jag sova!
